Avelsfrågor

     Innehåll

1  på ögonkliniken

2.Dokument

3.Ärftliga sjukdomar hos hund

4. Wallenbergstiftelsen

5. Rashundarnas inträde i historien

6.Cellen

7.Genetiska problem

8.Ärftlighetsforskningens historia

9.Genterapi hund

10.Teori om benbrott på hund

11. Kan skadliga gener utrotas.Av Per-Erik Sundgren.

 

1.    På Ögonkliniken.

Nyfikenheten drev mig till att ordna ett studiebesök på en ögonklinik på ett regionssjukhus,efter att både” Fråga doktorn” och engelska ” Akuten ”gjort reportage om ögonsjukdomarna vi har gemensamma med våra hundar.

För första gången träffade jag medicinpersonal med kunskap i ämnet .Det var häftigt att få titta in i riktiga VD-ögon ,genom avancerade linser, och konstatera att det såg likadant ut som i mina teckningar i Studien.

Mycket kort :

Patienten upplever plötsligt synstörningar. Vårdcentralen skickar omgående patienten till Ögonklinik.

Här fastställs att trådarna som håller fast glaskroppen har börjat lossna .Patienten upplever prickar ,trådar och ibland slöjor som åker i synfältet .Ibland upplevs blixtar som jag skrev om i studien. Blixtarna kommer då glaskroppen lossar och drar med sig en bit av näthinnan. Elektriska signaler skickas då genom synnerven.

1. Vid detta fel svetsas hålet i näthinnan omgående med laser.

2 När cellerna dött i glaskroppen och trådarna lossar och glaskroppen faller ihop och inte är genomskinlig längre, vad gör man då? Genterapi- frågade jag.( liknande terapier har utförts)

Jag hade fel.Istället….

3. Hela glaskroppen sugs tom på sitt innehåll och fylls istället av en gas som reagerar kemiskt med vatten och blir en ny syntetisk glaskropp .Oftast lyckas det.

Tillsammans med läkaren slog vi sedan lite i facklitteraturen och checkade Ha-syran i glaskroppen .En trivsam och mycket givande dag med intresserad kunnig personal med rätt attityd .

Ärftlighet var inte deras grej ,eftersom pensionärer brukar ha annat för sig än att avla barn.

Patientintervjuer.

1. 40-årig kvinna med jobbiga synstörningar fick av läkare besked om att ”hennes glaskropp var ungefär dubbelt så gammal som hon själv” .Kvinnan f

år invänta ytterligare försämring innan åtgärd.

2. Patient i 50-årsåldern som fått vänta på tid genom annan vårdcentral i över en vecka opererades akut .Näthinneavlossning.

3. 55-årig kvinna med synstörningar-slöjor o prickar. Ingen åtgärd men vid förändring skall hon skyndsamt kollas igen.

Här kontaktades patientens tio år äldre bror som visade sig ha fått en ny glaskropp efter att också fått byta lins (starr) Denna lins lossade eftersom det bildades vatten mellan linsen och glaskroppen. Ny lins med hullingar hade nyligen opererats in.

 2.

     Slutdokument om ögondefekterna

      vitreusdegeneration-och-vitreusprolaps.pdf     18/10   2013  

    epiepi.pdf  Epilepsiartikel

 

  ogonprobl--.pdf

  ogonproblem-hos-italiensk-vinthund-sammanf.pdf

 rapport-till-sriv-om-ogondefekterna.pdf

Ni som läste mitt förra avsnitt (se nedan) om ögon o avel är ju nu ena riktiga hejare på korsningsschema eller rutschema,som de ibland kallas-  De har också ett engelskt namn "punnet square "

Recessiva gendefekter är oftast enkla att komma tillrätta med ,och försvinner av sig självt ,eftersom det räcker med att para med en individ utan detta genfel,så får man en frisk individ.Sedan är problemet  att hantera alla anlagsbärare.Alla avkommor till en defekt individ är automatiskt anlagsbärare för denna effekt.

3.Ärftliga sjukdomar hos hund

Man räknar med att det finns ungefär 400-500 ärftliga sjukdomar hos hund. Av dessa beräknas kanske hälftennedärvas genom s.k. enkel recessiv förärvning.

Varje levande organism har dubbel uppsättning genpar. Det fungerar så,att om den ena blir skadad så tar alltid den friska genen över .Den friska vinner alltid. Detta hänger ihop med det naturliga urvalet. Mutationer sker ständigt. Lyckade mutationer sker ytterst sällan.( googla gärna upp Per-Erik Sundgren.Genetik )

Vid parning delas cellerna och den nya individen får en gen från mamma och en gen från pappa.Ibland kan man få en skadad gen från den ene föräldern men det gör inget,då man får en frisk gen från den andre föräldern,så man förblir frisk.

Möjligheten finns dock ,att man kan få en skadad gen både från mamma och pappa.Då har man ingen frisk gen alls somkan ta över. Det är då en ärftlig sjukdom uppstår.

Tittar man på resultatet på avelsdata ang.ögonsjukdomarna Vitreusprolaps och vitreusdegeneration,ser man att dessa  nedärvas som enkel recessiv.Jag har faktiskt inte hittat en enda hund som motsäger denne modell.

på ett årsmöte bestämdes:Vi skall inte ha några ögonsjukdomar hos våra italienare.På sina håll finns det tyvärr katastrofalt mycket skadade gener i omlopp.Först tänkte jag visa hur man hanterar det praktiskt.

 

  Införande av ögonstatus.

  Vi pratar om aktuell  "ögon-gen" Vi kallar en frisk gen för A och en skadad för B.

  En hund kan ha två friska gener            AA         Frisk hund

  En hund kan ha en frisk och en skadad   AB        Frisk anlagsbärare

  En hund kan ha två skadade gener         BB        Sjuk hund , i vårt fall vitreusprolaps eller vitreusdegeneration.

    Det är dessa senare som visar fel vid ögonlysning.

 

Vad händer när vi korsar hundar från dessa kategorier med varandra?

Vi ritar upp ett sk.korsningsschema.

img021.jpg

Sådana här små rutor är ju lätt att Kladda ner på ett papper.Ovanstående är bara exempel.Gör dina egna och gör andra kombinationer.Plocka ur avelsdata t.ex.

 Nr 1)  Två friska.Inget konstigt.Alla valpar blir friska.AA.( 100%)

 Nr 2) Frisk hane+sjuk tik.Alla valpar friska anlagsbärare.AB (100%)

 Nr 3) Frisk hane+ anlagsbäraretik. 50% helt friska och 50% anlagsbärare.

Gemensamt för dessa tre ovanstående är att du egentligen aldrig behöver ögonlysa dessa avkommor. Alla avkommor är antingen AA eller AB,dvs de får grönt ljus vid ögonlysning.Även avkommorna där vi parade en sjuk tik! Pengar att spara.

Förutsättningen är att vi är säkra på hundarnas ögonstatus!

Problemen dyker upp senare!

Nr 4) Två bärare(AB) ger 25% friska,50% bärare och 25% sjuka.Efter denna kombination dyker BB-hund upp.Här måste vi ögonlysa om vi skall använda ngn av dessa i avel.Det kan ju vara en BB hund.Bonus vid denne parning är att vi får tillbaka 25% helt friska hundar !

nr 5) Producerar bara ännu mer hundar med skadade gener!Om olyckan redan är skedd :ögonlys innan vidare avel.

Nr 6)  Den stora olyckan har varit framme! Inte en enda felfri valp!

 

4.     Nytt:

Wallenbergsstiftelsen har bidragit med nästan en miljard kronor för att finansiera Sveriges genom tiderna största medicinska projekt , färdigställandet av ” proteinatlasen.

 

Projektet innebar att alla vävnader i människokroppen undersöktes och befintliga proteiner listades upp i respektive vävnad .Det visade sig att det finns runt 20.000 gener där varje gen motsvaras av ett speciellt protein. Proteinerna bildas i olika celler.

Människan och hunden har ca 99% gemensamma gener och delar många sjukdomar Här får man mycket gratis .Hunden används därför flitigt som försöksdjur .Kan vi bota hunden kan vi bota människan och tvärtom!

A. Om man skall förstå hundavel och problemen med sjukdomar är det helt nödvändigt att känna till hur rashundsaveln uppstod.

B. Det är också nödvändigt att känna till lite från grundskolans kurs i biologi ,där kunskap om en del av cellens funktioner ingår .Kännedom om naturens eget skyddssystem mot genetiska defekter är också ett måste.

Saknas denna kunskap är det helt omöjligt att förstå rashundarnas helt onödiga sjukdomar

Saknaden av denna kunskap får uppfödare att dra helt felaktiga slutsatser och ger upphov till många föreställningar som inte har med verkligheten att göra .Åsikterna är många men insikterna är desto färre.

Vill du få insikter om

1.) Vilken som är den ” Finaste familjen ” och få kunskap om rasavelns problem.

2.) Veta vad en mutation är och veta varför saker nedärvs på ett speciellt sätt

3.) italienarens vanligaste sjukdomar och veta vilken kunskap som krävs för att undvika att få dessa.

      kan du till en början skumma igenom följande :

 

 

      

  5.       Rashundarnas inträde i historien

Fram till slutet av 1800-talet föddes runt om i världen upp hundar av olika typer .Oftast parades individer med önskade egenskaper som fungerat bra som jakt-eller vakthundar. Resultatet blev att vissa hundtyper utvecklades.

Efter att ha kategoriserat våra växter ( sent 1700-tal ) gav sig vår nationalhjälte Carl von Linné på människorna. Han var den förste att dela in oss i fyra” raser ”.Med stor säkerhet hade han inte platsat i något av våra riksdagspartier i

Nationalismen började växa fram som idé under senare 1800-tal samtidigt som rasbiologin utvecklades.

Sverige var först i världen med ett rasbiologiskt institut ( 1920 ) vars chef Herman Lundborg blev världsberömd .Sverige försåg nationalsocialisterna i Tyskland med idéer .Inget land förutom Tyskland tvångssteriliserade mer invånare än Sverige. Skallar mättes i skolorna för att rastypa eleverna .Detta höll på t.o.m 1960-talet .Idéen om rasrenhetens överlägsenhet blev norm. En svensk rastyp bestämdes och ungdomarna varnades för att beblanda sig med främmande med underlägsna arvsanlag. Samerna råkade värst ut.

Influerade av dessa tankar började inflytelserika och mestadels förmögna personer att bilda egna ” hundraser”.

En modell för rasen sattes upp och uppfödare med hundar av lämplig typ startade avelsjakten mot målet!

Snabbaste vägen dit var att para de hundar som var mest lika , dvs nära släktingar. En inavel utan tidigare motstycke sattes igång. Hundarna registrerades i stamböcker och efter en tid stängdes dessa. Hundarna som registrerades blev på detta sätt rasrena (äkta )

Det var bara en hake!

Alla djur bär på skadade arvsanlag .När individer med önskade gemensamma arvanlag parades fick man även träff på de icke önskade arvsanlagen. .Detta medför vad vi kallar idag en genetisk defekt eller en genetisk sjukdom Oftast behövs skadade anlag från båda föräldrarna för att sjukdom uppkommer. Ju mer inavel desto fler genetiska defekter.

Massor med defekta och missbildade individer föddes under denna tid och uppfödarna märkte snart att arvsgången följde samma mönster som munken Mendel redovisat om korsning av växter år 1865. Hanteringen av såväl önskade egenskaper som defekter lärde man sig hantera i sk Korsningsscheman.

Arvsgången som är en direkt följd av den dubbla DNA-spiralen brukar kallas monohybrid klyvning med delningstalet 1:3.Det är inte så krångligt som det låter.Se ovanstående rutor.

När stamböckerna stängdes fanns skadade gener av olika slag i de nyuppkomna raserna .

Rasspecifika sjukdomar hade uppstått, alla resultat av inavel.

Om detta kan man tycka vad man vill ,men vill man hålla sin ras frisk måste man förhålla sig till detta.

 

             Hur gick det då för den italienska vinthunden?

Epilepsi, olika ögonsjukdomar ,benbrott, kryptochism ,knäledsluxation, höftkulefel ,sterilitet orsakad av outvecklade bitestiklar och sköldkörtelfel är några som är mer eller mindre vanliga.

För att undvika att dessa sjukdomar ökar i rasen krävs  kontroll av avelsdjuren .Ingen avel på defekta individer och ingen ökning av inavelsgraden gör att nivåerna sjunker för varje generation .En inavelskoefficient på 0,0 % innebär endast att du inte ökar på redan befintliga inavelsproblem.

En del raser är så inavlade ,att hade det gällt getter så är det sannolikt att länsstyrelsen gått in med ett genetiskt bevarandeprogram.

I detta ämne helt okunniga uppfödare har experimenterat med inavel. Gränsen mellan hundavel och plågsamma djurförsök överskrids.

Genom att kopiera förhållandena i naturen kan man på ett enkelt sätt hålla rasen frisk över tid genom ett standardiserat enkelt avelsprogram.

Problem uppstår då det i rasen inte finns tillräckligt friska hundar kvar .

.Då krävs lite kännedom om genetik.

 

 

 

 

6.       Cellen och grundläggande genetik.

Börja med att ställa dig framför spegeln och ställ dig frågan : Hur blev det så här?

 

Du började som ett befruktat ägg men vad hände sen? Ägget är en cell.

Cellen delade sig och blev två .Dessa fortsatte och dela sig och blev fyra ,som blev åtta ,sexton osv.

Denna process pågår hela tiden i din kropp, celler dör och nya bildas. Miljarder kopieringar sker.

För att förstå avel med hundar, vilket är målet med denna text, räcker det med en schematisk bild av cellen. Så här presenteras det också i nians biologikurs.

 

 

 

Modell av en djurcell.

 

1.) Som du ser på bilden innehåller cellen en kärna, cellkärna. Denna innehåller ritningar till hela din blivande hund, DNA. Du kan likna kärnan vid en hårddisk.

2.) Cellkärnan skickar denna information till små proteinfabriker ( ribosomer ) som producerar de ämnen som den blivande kroppen behöver. Både för att utvecklas och underhållas. Du kan likna fabrikerna med datorns processor. När produkterna är färdiga, ofta proteiner, slussas de ut ur cellen till rätt ställe.

Hur fungerar det när cellerna blir fler? Och hur vet de nya cellerna vad de skall göra?

När en cell delar sig och blir två delas också DNA. Dna är arvsmassan .

Ritningarna finns också nu i de nya cellerna. Cellerna kopierar sig.

Cellerna får efter hand olika uppgifter och får ofta namn efter sin funktion. Biologer menar att alla celler som finns i dag har bildats genom att en annan cell har delat sig och blivit två. Detta medför i sin tur att alla de otroligt många celler som finns på vår jord härstammar från en enda urcell, eller möjligtvis ett par sådana, som levde för flera miljarder år sedan. Det är en svindlande tanke, men alla organismer har förmodligen ett gemensamt ursprung, om än långt tillbaka i tiden.”

( naturvetenskap.org )

Avsnitt 2.

Vad är en mutation?

Det sker säkerligen miljontals kopieringar varje dag/individ. Det händer då och då att det blir fel. Visserligen finns ett reparationssystem som rättar till felen, men ibland slinker ett fel igenom. Detta innebär att avsett protein inte kan produceras. Har detta fel uppstått i könscellerna blir felet ärftligt. Upptäckten av reparationssystemet genererade  nobelpris i medicin.

Biologi som innefattar stamcellsforskningen dominerar de prisbelönade nya rönen.

 

 

  • Hej igen! Hundgenetik.

7.

De flesta av oss ligger antagligen inte med våra syskon och vi skaffar inte barn med våra föräldrar, även om detta beteende finns.

Men i hundvärlden har detta beteende varit förutsättningen för att skapa en hundras.

Hundar som liknat varandra och haft önskade egenskaper såsom utseende eller jaktinstinkt, har parats med varandra och ofta har deras barn och avkommor parats med varandra.

Detta har gett oss omkring 400 olika raser där individerna inom varje ras är extremt genetiskt lika varandra ..Både människa och hund har ca 20.000 gener som sitter i par ,där den ena delen kommer från mamman och den andra från pappan. Genpoolen är alla gener som finns i rasen.

Samtidigt som rasen fått alla önskade egenskaper har den fått med sig oönskade gener som genererar sjukdom.(ärflig sjukdom-gendefekt ) Varje ras har begåvats med sina sjukdomsgener ,en del specifika för rasen och en del gemensamma med andra raser. Tittar man i litteraturen finner man att bland italienarens sjukdomar finns :

Epilepsi ,tandsjukdomar,många olika ögonsjukdomar som grå och grön starr ,pra ,fel på ögats glaskropp m.m Kryptochism,sterilitet (outvecklade bitestiklar på hanhund ,demodex,hårlöshet,sköldkörtelfel och höftkulefel ,hjärtfel och patellaupphakning m.fl.

Andra raser har överdriven risk för cancer,( irländsk varghund har 25 gånger större risk för att få skelettcancer än genomsnittshunden t.ex)

 

Inaveln har gjort att hundar har många genetiskt betingade sjukdomar .Forskning görs numera mycket på hund eftersom människa och hund är genetiskt lika och vi har många gemensamma sjukdomar .Kan vi bota hunden kan vi bota människan. Hunden är mycket mer lämplig att forska på eftersom den p.g.a.sin ringa genetiska variation orsakar mindre ”brus ” i resultaten .Det finns också etiska skäl.

Samma betydelse som vaccin och penicillin haft för de infektiösa sjukdomarna menar många, lite skämtsamt, att uppfinningen av trampcykeln haft för de genetiska sjukdomarna på människor.

Men hur skall man handskas med alla rasspecifika sjukdomar i rasen.?

Det enklaste vore givetvis om hundarna inte föddes med dessa förprogrammerade sjukdomar!

 

 

Kan man som enskild duktig uppfödare på sikt föda upp bara friska fina hundar?

Det är fullt möjligt men då behöver man ha minst 50 egna avelsdju .Så för det flesta är det en omöjlighet,så man blir ,oavsett om man vill eller inte, beroende av andra.

Problemet är i korthet följande:

Ingen uppfödare kan veta vilka sjukdomsanlag det speciella djuret bär på, och slumpen styr vid befruktning . Provar man att” akta” sig fram genom att hålla sig till vissa linjer ,drabbas man tyvärr av bakslag .Val av vissa överlägsna” linjer” gör att inavelsfaktorerna ökar och du får istället nya sjukdomar!

En inavelskoefficient på 0,0 innebär heller inte, att du inte har någon inavelsproblematik, utan endast att du inte ökar på den inavel rasen redan har.

 

Lösningen ligger i att man måste bekämpa alla sjukdomsanlag samtidigt!

Det är därför SRIV och många andra raser har avelsrekommendationer

.Dessa innebär, att sannolikheten för att två sjukdomsgener av samma sort hittar varandra vid parning ,blir så låg som möjligt .Om alla följde nedanstående regler skulle sjukdomsfallen på några generationer mycket snabbt sjunka till mycket låga nivåer. Man ”rensar” rasen på skadliga muterade gener.

Skall man ut på vägen och köra bil krävs ett körkort som bevis på att man behärskar trafikreglerna ,vilka är till för att minimera olyckor.

Avelsregler kan ses som trafikregler

.Vi kör på samma vägar och avlar på hundar i samma ras. Uppfödarna har ett kollektivt ansvar för att minimera olyckor-sjukdomar.

Funkar ovanstående regler i praktiken?

En jämförbar avelsgrupp är den nordsvenska brukshästen

Här föds 200 föl varje år och rasen följer motsvarande avelsprogram under genetikern Jan Philipssons (slu) överinseende .Rasen har inga genetiska problem men Jan varnar för att antalet födda föl , som nu visar en vikande trend börjar bli för lågt för att en hållbar avel kan ske .Det finns heller ingen import att tillgå.

Hur gör man då? Vad innebär dessa regler?

1. Avel bara på friska djur.

Detta kan tyckas självklart men eftersom de genetiska sjukdomarna ofta visar sig först vid tvåårsåldern ( epilepsi ofta ännu senare ) krävs att avelsdjuren är vuxna innan parning .Först då vet du att hunden är frisk.

Eftersom du inte kan upptäcka ögonsjukdomar på egen hand är ögonlysning ett krav.

2. Varje hund får bara bli far eller mor till ett begränsat antal individer.

En hund kan vara anlagsbärare för en eller flera sjukdomar även om den är frisk,och lämnar dessa gener vidare till varannan avkomma i genomsnitt.

För många avkommor gör också att alltför många avkommor i nästa generation blir för nära släkt.

3. Avla inte på individer som är nära släkt.

4. Antalet individer får inte bli för litet.

 

 

Dessa regler ser enkla ut och det är precis det som är meningen

De är framtagna av Professor Per-Erik Sundgren vid statens Lantbruksuniversitet, expert och dåvarande chef på smådjursavdelningen ,numera tyvärr avliden. Han är fortfarande den störste auktoritet inom hundavel-hälsa och har konstruerat SKK.s Avelsdata

Meningen är att varje uppfödare inte skall behöva vara expert på genetik för att bedriva avel. Reglerna skall vara lätta att förstå för alla

Reglerna överlåter också så mycket som möjligt till uppfödarna att bestämma vilka djur som skall avlas på. Man kan alltså vara ”stjärna” som uppfödare men hamnar på en högre nivå!

Bakom systemet ligger mycket sannolikhetsberäkningar för att stämma av riskerna för dubblering av skadade gener.

Följer alla rekommendationerna blir varje ny generation friskare än den förra.

 

Läser man igenom avelsstatistiken hittar man mängder av avsteg från ovanstående regler, därav alla gendefekter i vår ras.

 

När ändå allt går fel finns våra vänner veterinärerna där

Den gamla typen av veterinärer ,som steg upp mitt i natten för att åka och hjälpa djur i nöd ersätts alltmer av de nya flashiga djurklinikerna. Här opereras det mesta .Nya metoder och apparater införs för att kunna bota alla möjliga och omöjliga sjukdomar ,för sådana är det gott om i hundbranschen.

Veterinärerna blir duktigare och duktigare men det finns gränser för vad de kan veta.400 raser med sinsemellan olika sjukdomar plus alla infektiösa sjukdomar är en omöjlighet att hantera .Priserna stiger.22.000 för ett kejsarsnitt på en råtta! 30.000 plus 10.000 för ett trasigt korsband på hund är inget ovanligt.

En bekant till mig ,ej hundägare och därmed befriad från känslomässiga kopplingar till det hela ,har en mera cynisk syn på det hela, ekonom som han är:

”Imponerande-ett sånt suveränt affärsupplägg, först produktion av hundar vars defekter först visar sig efter att kunderna har hunnit fästa sig vid produkterna och därigenom är villiga att betala vad som helst för att hjälpa sina skyddslingar!”

Ägandet av vetklinikerna övergår mer och mer till riskkapitalbolag. Den enda risk dessa löper är att hundarna helt plötsligt blir friskare!Är det någon som tror att vinsterna investeras i program för avel som leder till hälsa?

Många veterinärer är förbannade.

 

 

Genetiska sjukdomar är helt en uppfödarfråga .Även frågan om nedärvning!

Veterinären tillkallas då uppfödarna har ställt till det för sig.

Man kan säga att hälsotillståndet i en ras speglas av uppfödarnas öppenhet och förmåga att samarbeta.

 

Ögonproblemen är värda ett eget kapitel.

För ett tag sen försökte jag förklara ögonproblemen och dess ärftlighet. Jag lärde mig, att näst efter att avbilda profeten, är det farligaste som finns att publicera offentliga ögonlysningsresultat. Även om dessa innehåller lösningen

på hur man avskaffar ögondefekterna. Mycket besynnerligt!

 

 

Det hela började med att jag åtog mig uppdraget från SRIV att utreda ögondefekterna i rasen.

 

Det var lite knepigt eftersom SKK.s ögonpanel och SKK.s avelskommité lämnade uppgift om att de saknade kunskap om just dessa defekter Så där var det stopp.

Så det var bara att jobba vidare! Avelskommitén påstod också att typ ”ingen i hela världen visste vad detta var” .

Detta var givetvis nonsens .Defekterna är upptagna som ärftliga sjukdomar i internationella register och den som satt dit dem måste ju ha vetat vad de innebär!

Att veterinärer i gemen inte har kunskap är ju helt naturligt eftersom defekterna är begränsade till vissa raser.

Ögonveterinär Nils Håkansson Wallin ,föredragande vid 2014-års ögonkongress ,gav oss vid en telefonintervju följande råd ang VD.

1. Avla inte på defekterad hund .Avkomma ,syskon ,mamma o pappa är okey om de är fria.

2. Lys också bara friska ögon och inte infekterade då uppvisad vd kan vara tillfällig.

3.Använd äldre hanar i avel ,Meningslöst att lysa innan två års ålder.

Detta stämmer också överrens med SRIV.s avelsrekommendationer.

 

Resultatet samlade jag ihop i en studie jag kallar VP och Vd.

……….

8.

Ärftlighetsforskningens historia

Under senare delen av 1800-talet gjorde Abboten Mendel sina bastarderingsförsök på klosterträdgårdens växter .Han fann att vid korsning av två växter, växt med vit blomma och växt med röd blomma , blev resultatet inte växt med rosa blommor utan det blev antingen vita eller röda blommor .Korsade han sedan sådana bastarder kom det fram både vita och röda blommor enl.ett visst förhållande.

A+2Aa+a.

Denna formel är den formel som brukar åskådliggöras i sk ”Korsningsscheman.”Och användes inom avel för att visa sjukdomar och deras förärvning .

Denna formel är basen i ärftlighetsläran. Det skulle ta ytterligare hundra år innan man kom på varför det förhöll sig så.

Mendels arbete blev berömt och han blev respekterad i samma klass som Darwin.

1910 avtäcktes en staty av Mendel .Engelsmannen Bateson prisade den vetenskapliga forskningens framsteg och betonade att alla nationer skulle sluta sig samman när det gällde att omhulda vetenskapen .Han slöt med Schillers ord:

Alle menschen werden Bruder” .Detta var alltså 1910.

1914 började i stället Europas folk att slå ihjäl varandra i Första världskriget. Ur nationalromantiken sprang nationalismen ut .Ur denna ideologi hämtar idag ett av våra riksdagspartier kraft!

Herman Lundborg ,svensk läkare och psykiatriker blev världsberömd för” Listerundersökningen” och utvecklade tillsammans med andra ,rasbiologin .Rasbiologiska intstitutet infördes 1922 med riksdagens goda minne. Målet var att visa svenska ungdomar vilka de skulle para sig med och att lära dem att akta sig för ”främmande.”En svensk förbättrad rastyp var önskvärd.80.000 människor steriliserades .Ännu fler utomlands. Herman L. porträtteras för övrigt i filmen” Hundraåringen som försvann”.(personen som snöper Robert G.s rollfigur) I Sverige råkade främst samerna illa ut.

.

Herman blev populär hos nazisterna som tog till sig hans ideér. Vidriga experiment utfördes på människor, jag hoppas ingen glömt .Som alla vet slutade det i Förintelsen. Herman gifte sig till slut ,då han blev änkeman,med en ”främmande”kvinna och fick barn, men hans beundran för nazismen höll i sig fram till hans död.

I Ryssland fanns drömmen ,att i stället hitta bastarder ( hybrider ) som kunde vara till nytta i sovjetsystemet .Ryssarna( Ivanov) fångade apor i Borneå och fraktade hem dessa Några av dessa inseminerades med människospermier.De flesta apor dog under resan men en del överlevde och en hel del patriotiska kvinnor ställde upp för att låta sig insemineras av apspermier!

Allt för staten!

Planer fanns på att transplantera aptestilkar till betydande ryssar för att förhöja livskraften .Vissa Professorer var tänkta att bli far till ca 10,000 barn .Detta stupade på Stalins lynnighet .En vecka var professorn på topp ,nästa vecka i onåd och avrättad.

Stalin ändrade sig och tyckte sedan att vanligt folk kunde para sig .Homo Sovjeticus skulle tas fram med hjälp av beteendevetare som Pavlov.( Han med hundarna )

 

I slutet av andra världskriget började också rastänket försvinna och beteendevetarna beskrev istället livet.

Nu var vi plötsligt alla lika!

Detta synsätt rådde under åtskilliga decennier.

 

Under 1970-talet skedde ett verkligt paradigmskifte.

Medborgerliga rättigheter accepterades mer och mer och den dubbla dna-spiralen upptäcktes. Plötsligt kom förklaringen på den fromme Mendels observationer.

Genforskningen tog fart och nya kunskaper kom i accelererande fart.

Richard Dawkins formulerade en ny förklaringsmodell för allt levande med genen som minsta drivande enhet i evolutionsprocessen i boken ”den själviska genen”.

Dawkins är en sann humanist och vänder sig även emot vår nutida djurhållning(boskap och andra födodjur) ,ett system han liknar vid dåtidens slaveri .Dawkins är tillsammans med bioaktuelle Stephen Hawkin i ”The theory of everything” kanske de två som bäst beskriver hur allt hänger ihop.

Dawkins är 70+,och nyskild.Tyvärr har han fått en mindre stroke.Vi tackar för boken "Verklighetena magi" där han på ett kul sätt visar oss hur evolutionsprocessen fungerar.Han har skrivit ungefär 200 andra böcker.

 

Från forskning till utbildningssidan brukade det ta ca 30 år. Nu går det antagligen lite fortare.

1945 slutade andra världskriget .Ungefär runt 1960 slutade vår ariske biologilärare med sina rastypningar av oss elever .Verktyget som användes för skallmätningar stoppades ner i lådan.

I gymnasiets biologistudie r( huvudämnet ) gällde nu nya områden som jämvikt i naturen, kombinerat med de vanliga småfåglarna. Ärftlighetsfrågor var helt bortblåsta från all undervisning .Ej heller senare på universitetet dök de upp.Detta är en orsak till att kunskapen om genetik är begränsad hos både svenska läkare och veterinärer.Min Grekiska tandläkare är däremot en fena i ämnet.

 

Man kan säga att Sverige drabbades av en grym rasbiologibaksmälla

.Allt som påminde om denna Sveriges skamliga tid gömdes undan .Svenska gymnasieelever har inte fått någon insikt i denna del av Sveriges historia( har kollat läroböckerna ) .Alltför många betydelsefulla personer var antagligen inblandade i dessa känsliga frågor.

 

Modern forskning kommer med svar. Fortsättning följer…..

 

Parar du en hund med en genetisk sjukdom med en frisk hund blir avkomman frisk ,men den blir anlagsbärare för denna sjukdom. Parar du sedan två sådana här friska anlagsbärare kan dessa anlag träffa på varandra och det föds nya hundar med denna sjukdom .Idag bär t.ex var annan hund på anlag för epilepsi .Detta har genererat att ca var tionde hund får epilepsi. Du vet inte heller vilka hundar som bär på anlagen för sjukdom.

Provar man att "akta” sig fram ,drabbas man tyvärr av bakslag .Val av vissa överlägsna” linjer” gör att inavelsfaktorerna ökar och du får istället nya sjukdomar.

En inavelskoefficient på 0,0 innebär heller inte, att du inte har någon inavelsproblematik, utan att du inte ökar på den inavel rasen redan har.

En gen kan t.ex styra en process,som t.ex bildandet av en hjärtklaff. ”Sonic the hedghog”-genen (döpt efter sega) styr signalen som bestämmer hur många fingrar och tår vi får .Andra gener styr balanser mellan olika ämnen i kroppen,som salthalter och syrahalter .Vi klarar oss med en frisk gen i varje par,dvs den ena kan vara skadad utan att ett fel uppstår.

 

Alla dessa fel är inavelskonsekvenser .Men hur hanterar man detta?

Ni som sett ” Hundraåringen som…” minns kanske när Robert Gustavssons rollfigur utsattes av ett operativt ingrepp av en darrhänt läkare.

Denne läkare var dåtidens störste ”expert ” inom branschen, framstående läkare och Psykiatriker. Tillsammans med statistikern Wollin utförde de en gigantisk undersökning av 2000 människor på listerlandet där en Progressiv variant av epilepsi dykt upp. ( Baltsjukan ).Människor gifte sig här inom släkten för att behålla sina jordplättar. Kartläggning skedde och man fann sjutton fall av Ep som härleddes till två personer.

Kusinäktenskap förbjöds och sedan dök det inte upp några nya fall .Mannen var Herman Lundborg .Han fick för detta många internationelle pris framförallt i Tyskland. Undersökningen håller vetenskapligt än i dag. Herman var också influerad av nationalromantiken och sedermera nationalismen. Han förde också sidoanteckningar i materialet gällande etnicitet,sexuell läggning,social status m.m.

Detta resulterade 1922 i bildandet av rasbiologiska institutet,med hela riksdagens godkännande. Uppgiften för institutet var att kartlägga skillnader mellan människor. Men inte bara det, utan även att lära en bred allmänhet att se skillnad på folk och folk. Upplysningskampanjer spred budskapet att det var viktigt att kunna känna igen de främmande – och plugga in skillnaderna i deras ansikten och kroppar. Det var av nationell vikt, och mest avgörande var att nå ungdomar, så att dessa kunde välja en person av rätt sort att avla sina barn med. Speciellt samerna råkade illa ut.

Ca 80.000 människor steriliserades i Sverige under denna tid.

Detta vansinne infiltrerade hela svenska samhällskroppen ända tills början av 1960.talet .I realskolan hade vi läst om arvsanlag och varje biologstudent kunde härleda arvsgångar .Vår ariske biologilärare skruvade på ett verktyg på våra huvuden och mätte våra skallar så att han kunde dela in oss i rastyper .En modernare form av denna galenskap har drabbat barn med ADHD –diagnos på 2000-talet genom observationer med kamera .Inom denna genre (psykiatrin) finns säkert de stolligaste idéerna inom dagens medicin.

Sedan skedde ett paradigmskifte

På gymnasiet på 60-talet handlade biologin om växter ,spindlar och småfåglar igen. Biologin nedvärderades och då jag läste pedagogik på universitetet hade beteendevetarna tagit över beskrivningen av livet. Nu var vi alla lika från födseln.

Ingen med karriärambitioner ville ta med tång i rasbiologin igen. Hela ämnet ströks i alla gängse utbildningar. Dagens institutionschefer utbildafes under denna tid!

Jag glömde visst att säga att hela rasläran också var vetenskapligt helt fel. Denna epok i svensk historia har tystats ner och finns inte med i svensk gymnasielitteratur. Man börjar nu lätta på rasbiologins arkiv .Alltför många betydande personer var inblandade i samarbetet med tyskarna och skammen har legat tung över vår nation .Denna epok i svensk historia är viktig att komma ihåg eftersom dessa idéer har börjat visa sina fula trynen både i Sverige och Europa igen.

I England och USA ,vilka hade en helt annan roll i andra världskriget än Sverige har arvsforskningen fortsatt och efter att den dubbla dna-spiralen upptäcktes i mitten av 70-talet skenar forskningen .Molekylärbiologin utvecklas i rasande fart och genererar nobelpris efter nobelpris .Årets kemipris gick till uppfinnaren av ett nytt mikroskop där det går att se inuti cellerna och se nya proteiner veckas i proteinfabriken (ribosomen).Det går att se ända ner till molekylnivå.

Hur uppstår livet? Gud eller slumpen? Religiösa samfund intresserar sig och ger ut faktiskt riktigt bra beskrivninger på hur cellerna fungerar. Skapelse genom intelligent design eller slumpen? Hur påverkar våra gener oss? Hundarnas genetik gör dem lämpade i att forskningen att bekämpa sjukdomar vi har gemensamt.

En god vän( dubbel överläkare dessutom vilket inte hjälpte) dog i en fruktad genetisk sjukdom som 40-åring.Idag är lösningen nära. Arvsgången enkel .En felande gen. Nya stamceller förs in i virusceller.

Nästa år kommer sannolikt nytt liv framställas genom syntetiskt dna ,endast utifrån material som fanns på jorden efter Big Bang.

Framtiden ter sig ohyggligt spännande .Men till något mycket enklare:

Hur håller man då en ras frisk?.

Med dagens kunskap är det enkelt. Professor Sundgren gjorde för länge sedan ett litet avelspogram för den italienska vinthunden .Det ser mycket enkelt ut men bygger på all den kunskap som finns i ämnet:

Avla endast på friska djur ,ganska självklart eller hur ? då måste du vänta tills hunden är vuxen

Först då vet du att hunden är frisk.

Inte låta din hund få för många avkommor .Din friska hund kan vara anlagsbärare ( ha en frisk gen och en sjuk gen) för en viss sjukdom .En frisk anlagsbärare för t.ex epilepsi som får 20 valpar gör lika stor skada i aveln som en sjuk epileptiker som får 10 valpar.

Hundarna får heller inte vara nära släkt.

Dessa enkla regler är anpassade så att två sjukdomsgener får så liten sannolikhet som möjligt att träffa på varandra vid parning .Detta överlåter också resten till uppfödaren att bestämma vilka hundar hen tycker skall gå vidare i aveln.

Det enda som behövs är en vanlig hälsoundersökning hos veterinär inklusive ögonlysning.Inga dyra gentester kommer heller att behövas varken nu eller senare.

 

 

 

 

 9.

 Genterapi på hund

 

Nedanstående bild fångades under ett föredrag av Thomas Björklund, neuromodulering, Lunds.universitet.Hunden har en ögonsjukdom som leder till blindhet,PRA

Hunden botades med genterapi. Sjukdomen innebär att en gen muterat och inte kan fullgöra sin uppgift. Celler dör. Stamceller tas från en annan hund ,och överflyttas till ett mycket litet virus.

 !

 

Viruset ”töms” på innehållet tills nästan bara skalet återstår,fylls sedan med stamcellerna .Viruset sprutas in i ögat och letar sig in i värdcellen, bildar ” rätt” enzym. Och hunden förblir frisk. Samma försök har gjorts på nattblindhet på ett barn med lyckat resultat.

Björklund forskar i vanliga fall på Parkinssons sjukdom på Lunds universitet.

 

10.     Rimlig teori om benbrott på italiensk vinthund

.

Ex. Den italienska vinthunden bryter ofta benet under stor stress ,både hos hunden och ägaren. Ofta vid en viss ålder och ,som vissa uppfödare noterat, oftare i vissa ”familjer”. Visserligen kan hunden utsättas för yttre våld ,och brottet förklaras av tunna ben, men ben bryts helt plötsligt vid en promenad över köksgolvet .Fenomenet finns också i andra raser med små korta tjocka ben.

Benet anläggs från början som broskvävnad som efter hand mineraliseras. Samtidigt som detta sker producerar celler i benvävnaden ämnet kollagen .Detta gör att benet blir smidigt och elastiskt .Processen kallas kollagensyntesen och styrs av en gen i cellens kärna. Den bestämmer när och hur mycket kollagen som skall bildas Kommer produktionen igång för sent eller är för låg ligger det nära till hands med ett benbrottBenet blir skört. Om man av någon anledning får i sig för mycket testosteron ökar produktionen snabbt men överdos medför produktionsstopp med benbrott som följd .Så allting stämmer.

Detta är bara en teori men är den rimlig?

Jag frågade min ortoped som inom kort skall byta mina knäleder .Han ansåg teorin mycket rimlig och den styrktes också av motsvarande benbrott hos växande tonåringar.

Hunden som bryter benet saknar alltså förmåga att sköta sin kollagensyntes .Detta innebär att hunden har fått en sådan felkopierad gen från både sin mamma och pappa .Det räcker nämligen med en ( 1) okay gen för att det skall fungera.

Värt att kolla!

 

Till slut

KAN SKADLIGA GENER UTROTAS? En av de bästa texter som finns, av Per-erik Sundgren,av många ansedd som världens främste hundgenetiker



Den bärande idén bakom omfattande s.k. genetiska hälsoprogram är att det är möjligt att befria en hundstam från skadliga gener. En diskussion kring utformning av program för att minimera ärftliga problem måste därför börja med att granska om den föreställningen är realistisk. Dessutom måste man förstå varför skadliga gener alls har fått någon större spridning i de aktuella hundraserna.

Alla djurstammar utan undantag, liksom alla enskilda individer, är bärare av flera gener som har någon negativ verkan på djurens livskraft. Orsaken är enkel. Geners grundläggande funktion är att bära på den information som krävs för att skapa de proteiner som krävs för att bygga upp kroppens alla organsystem. Generna, eller arvsanlagen, drabbas ibland av tillfälliga förändringar, s.k. mutationer. De leder vanligen till att det protein ändras som genen skall svara för att producera. Ibland blir förändringen så kraftig att proteinet inte längre kan fullgöra sin funktion i kroppen. Sådana genskador uppträder hos varje enskild individ. Men naturen har genom årmiljonerna byggt ett effektivt skydd så att genetiska skador inte skall drabba enskilda individer. Alla högre organismer har dubbla gensystem bestående av tusentals par av arvsanlag. I varje par kommer ett anlag från mamman och ett från pappan. Om de båda föräldrarna var för sig har genskador, men inte i samma anlagspar, så kommer avkomman normalt att få ett fungerande anlag i varje anlagspar. Därmed får kroppens celler minst ett anlag med ett korrekt ”recept” i varje genpar och för nödvändiga proteiner och individen kommer då inte att drabbas av någon ärftlig skada. Men om båda generna i samma anlagspar är skadade på samma sätt finns inget sätt för cellerna att ersätta det odugliga proteinet och en ärftlig defekt eller sjukdom blir oundviklig.

Så länge föräldrarna inte är nära släkt är risken mycket liten att båda föräldrarna bär exakt samma skadade arvsanlag. Risken att avkomman skall få skadade gener dubblerade i anlagsparen är då liten. I naturen finns en rad olika system för att begränsa parning mellan närbesläktade individer. Därmed upprätthålls det skydd som det dubbla gensystemet ger varje individ. Inom husdjursavel, och numera främst inom sällskapsdjursaveln, bryter man ofta systematiskt ned det skydd som det dubblerade gensystemet normalt ger. Genom att para nära släktingar blir viss gendubblering helt enkelt oundviklig. Det är den huvudsakliga orsaken bakom de genetiska problem som i dag är vanliga i många hundraser. Utbredningen av ärftliga defekter och sjukdomar inom hundaveln är således helt och hållet ett problem skapat på grund bristande insikter om hur skyddet mot ärftliga skador är konstruerat hos alla djur.

Nu har det,, som en följd av ökade genetiska kunskaper om DNA, blivit populärt att försöka hitta lösningar på problemet med ärftliga sjukdomar och defekter genom att skapa s.k. genetiska hälsoprogram. Man tänker sig att det skall gå att den vägen bli kvitt skadliga gener och återställa hundrasernas hälsa. De föreställningarna grundas återigen på bristande insikter om hur det genetiska systemet egentligen är uppbyggt och fungerar. Varje individ har ca 30 000 genpar enligt modern DNA forskning. I ett antal av de paren finns skadade gener. Vi upptäcker bara dem som dubbleras och sätter igång program för att reducera dem. De övriga vet vi ingenting om. Men bland dem finns med mycket stor säkerhet andra skadade gener i ett rätt betydande antal i alla hundraser. Inga individer är helt fria från genskador. Vilken individ som man än väljer att använda för mycket i avel kommer att sprida just sina defekta gener i övermått. Efter några få generationer visar sig det vilka skadade gener individen bar på genom att vi får nya ärftliga defekter i raserna när. Lösningen på ärftliga problem och defekter är därför inte att försöka bekämpa enskilda gener utan att skapa avelsprogram som, liksom i naturen, förhindrar att enskilda gener dubbelras i någon alltför hög frekvens.

Den som funderar lite extra skall snabbt inse att det är den enda i längden framkomliga vägen. Dessutom innebär den ett samtidigt skydd för alla tusentals genpar och inte bara för ett enda, som vi råkar känna till. Varför är det då inte effektivt att bekämpa enskilda gener? Det verkar ju ändå vara vettigt att kontrollera och ta bort alla kända anlagsbärare. Problemet ligger i kostnaden för att verkligen utrota en enskild gen ur en djurstam. I början är program med DNA-analys effektiva, om frekvensen av den skadliga genen ör relativt hög, och sänker frekvensen av aktuella gener relativt
snabbt förutsatt att också avelsplaneringen i grunden är sund. Men vad händer när en skadad gen minskar alltmer i frekvens. Så länge andelen hundar som visar sig vara anlagsbärare är relativt hög förfaller ju undersökningarna väl motiverade. Men vad gör man när man måste undersöka kanske 100 individer för att hitta en enda anlagsbärare. Kostnaden för att ta bort den individen blir ju lika med kostnaden för att DNA-analysera 100 hundar. Var och en inser snabbt att den typen av kostnader för att ta bort enskilda sällsynta arvsanlag snabbt blir orimliga. Konsekvensen är att man av rent ekonomiska skäl måste avbryta den typen av kostsamma bekämpningsprogram långt innan man kan vara säker på att den sista skadade genen i rasen är borta. Dessutom är det ju så att inga testmetoder är 100 % tillförlitliga. En och annan anlagsbärare kommer därför oundvikligen att slinka igenom trots omfattande tester. I slutänden står man då där med det faktum att man med stor sannolikhet har enskilda anlagsbärare kvar trots att uppfödarna tillsammans kanske har satsat många miljoner på att bekämpa en viss gen. Dessutom är det så att man ingenting vet om vilka andra skadliga gener de hundar bär på som har blivit friförklarade för en enda specifik gen avi flera tiotusentals gener. Det enda vi vet med stor säkerhet är att den gen som bekämpats inte kan vara den enda skadade genen som finns bland rasens alla individer. Tillämpar man då samma avelsprinciper som tidigare varit vanliga och orsakat det första ärftliga problemet så kommer oundvikligen nya skadliga gener att öka i frekvens och så står man där med krav på ett nytt genetiskt hälsoprogram. Den risken ökar i den mån uppfödare tror att det är riskfritt att massproducera avkomma efter fritestade hundar.

Utan en grundläggande avelsplanering som tar till vara de skyddsmekanismer mot gendubblering som naturen har skapat genom årmiljonerna är varje försök till att med genetiska hälsoprogram bekämpa enskilda gener både meningslöst och oerhört kostsamt.

Alla uppfödare känner dock till en enkel åtgärd som är förvånansvärt effektiv när det gäller att begränsa genetiska skador. Ingen hundras har någonsin gått under i sterilitet som en följd av kryptorkism. I själva verket är det sällsynt att skadan drabbar med än högst ca 10-15 % av hanarna trots de ofta bristfälliga avelsprogram som tillämpats. Vad är orsaken? Varför kan den genskadan inte spridas i större omfattning? Förklaringen är enkel. Total kryptorkism är steriliserande hos handjuren. Det värsta som någonsin kan hända är därför att alla använda hanhundar i aveln är anlagsbärande. Enligt genetikens lagar kan inte frekvensen av en gen i det ena könet i längden avvika från den i det andra könet annat än i de könsbestämmande X- och Y-kromosomerna. Det värsta som kan inträffa är därför att alla hanar är anlagsbärare för kryptorkism och att alla tikar i genomsnitt har anlaget till 50 % i sina anlagspar. Vad händer då med avkomman? Den kommer att fördelas så att ¼ -del blir helt fria från anlaget, hälften blir liksom föräldrarna anlagsbärare och ¼-del får defektanlaget dubblerat. Av den sista fjärdedelen blir alla hanar sterila. De fertila hanarna i nästa generation kommer därför att till 1/3-del bestå av hanar som är helt fria från defektanlaget och 2/3-delar som är anlagsbärare. Efter en enda generation har man därför fått en rätt hög frekvens helt fria hanar även om man inte vidtagit några speciella åtgärder för att bekämpa defekten. Steriliserande gener är alltid självrensande i en djurstam.

Vilket är nu det enklaste sättet på vilket vi kan sterilisera avelsdjur? Det behövs inga dyra laboratorier för att klara det. Varje individ som inte används i avel blir i praktiken steril, d.v.s. den får aldrig några avkommor. Naturens system för rensning av skadliga gener är helt enkelt konstruerat så enkelt och effektivt att det räcker väl med att inte använda djur med ärftliga defekter eller sjukdomar i avel för att inga allvarliga defektgener skall kunna spridas och åstadkomma problem. Förutsättningen är dock att man också tillämpar naturens försiktighet och inte använda närbesläktade individer i avel och att inte låta enskilda individer få ett stort antal avkommor. Bryter man mot de reglerna så kommer med stor säkerhet nya genskador att följa i bekämpningsprogrammets spår.

Det kvarstår naturligtvis ändå en invändning. Hur skall vi veta om de individer vi använder är friska och normala när vissa defekter inte visar sig förrän hundarna är vuxna? De analyser som jag har gjort i många hundraser visar att det inte är särskilt ovanligt, framför allt inte i rena sällskapshundsraser, att enskilda hanar och tikar sätts i avel mycket tidigt, långt innan man med rimlig säkerhet och enklare metoder kan kontrollera både fysisk och mental hälsa. En relativt enkel åtgärd är att i sådana raser helt
enkelt uppskjuta avelsdebuten till ca 3 års ålder då flertalet ärftliga skador kan upptäckas med enkla medel.

Fundera därefter avslutningsvis på vad uppfödare skall göra när man får information om samtliga ca 30 000 genpar och alla tänkbara skador i enskilda genpar. Den dagen då det blir möjligt är troligen inte särskilt avlägsen. Man kommer då att kunna konstatera att det inte finns en enda genetiskt felfri individ att välja till avel. Skall man starta genetiska hälsoprogram mot varje enskilt genpar som visar sig innehålla defekta gener även i låg frekvens? Eller skall man välja den alternativa vägen att utnyttja de skyddsmekanismer som finns inbyggda i gensystemet och som med enkla åtgärder håller frekvensen av skadliga gener så låg i samtliga genpar att rasens hälsa inte är hotad, så som vilda djurpopulationer klarat sig från allvarliga genskador i alla tider. De enda undantagen vi känner från naturen är när individantalet i djurstammar av andra skäl minskat så kraftigt att inavel inte längre kan undvikas och naturens inbyggda skydd mot ärftliga defekter och sjukdomar därmed sätts ur spel.

Sammanfattningsvis måste ett avelsprogram som skall skydda en djurstam från genetiska skador bygga på följande enkla grundregler:

1. Individantalet får inte bli alltför litet 2. Enbart friska och vuxna individer används i avel 3. Parningar får inte ske mellan nära släktingar 4. Inga enskilda djur får tillåtas att producera ett stort antal avkommor.

Kan alla de villkoren uppfyllas behövs inga kostsamma DNA-analyser. Det räcker bra med de hälsokontroller som i dag kan utföras av veterinärer och hunduppfödarna själva. För hundrasernas framtid är det också viktigt att de avgörande besluten om vilka hundar som skall gå i avel kan fattas av uppfödarna själva på grundval av information som var och en verkligen helt förstår. Varje steg man avlägsnar de egentliga besluten från dem som känner de enskilda hundarna personligen innebär avsevärt större risker för att avelsarbetet skall gå fel. Vi kommer aldrig någonsin att kunna förstå hur 30 000 genpar samspelar med varandra hur mycket DNA-analyserna än utvecklas. Besluten i aveln måste därför bygga på vad vi vet om de enskilda hundarna så som vi möter dem som individer med deras brister och förtjänster

  Alunda den 15 juli 2007-07-15

Per-Erik Sundgren

 

 

Du når mig oftast på   0764 700 631 om det är ngt du undrar över/   Tommy